Mila zortziehun'ta hamabortzgarrena

Le poète interpelle son père à plusieurs reprises, rappelant ses manières de bon catholique pratiquant. Il conseille à son jeune frère de se tenir correctement s'il ne veut pas subir le même sort (Bordaxuri est, au moment où il compose ces vers, emprisonné et condamné aux galères).  La dernière strophe précise la raison pour laquelle Bordaxuri écrit ces vers : afin que son père pense à lui quand il les entendra chanter.

Mila zortziehun 'ta hamabortzgarrena
Ni Hazparnen preso hartu nindutena ;
Plumagaineko premu orok dakitena,
Galeretan higatu beharko naizena.

Kantatzera niazu alegera gabe,
Ez baitut probetxurik trixtaturik ere ;
Nehun deusik ebatsi, gizonik hil gabe,
Sekulakotz galerak enetako dire.

Ala zorigaitzeko premu izaitea !
Harek eman baiteraut betikotz kaltea ;
Aitari galdeginik sortzeko partea,
Galeretan eman nau, hauxe duk dotea !

Ene aita da gizon kontsideratua,
Semea galeretan du segurtatua ;
Nonahi otoitzean belaunikatua,
Saindu iduri debru madarikatua !

Ene lehenkusia, Kadet Bordaxuri,
Fagore bat banuke galdatzeko zuri ;
Ongi adreza zaite ene arrebari,
Ene saltzeko zonbat ukan duen sari.
....

Martin Larralde "Bordaxuri"